Blogg

En komplett stilguide för fotbollsspelare

Jag antar att de flesta av våra lag tar ett uppehåll efter säsongsslutet, och när man väl drar igång igen är det dags för den – av många hatade – vinterträningen utomhus. Så småningom väntar provträning i november-december med tillhörande träningsmatcher när – det också hatade – transferfönstret öppnar igen, och så har vi uppstarten igen efter jul med ännu fler träningskamper och läger.
Det är den perioden jag ogillar absolut mest och jag vet att jag inte är ensam om att tycka så. Det är kallt, det blåser, man får ont i lederna av att springa på konstgräset och det blir inte riktigt samma taggning i laget när det är så långt till seriestart. Det är en av anledningarna till att jag blir en gammal surgubbe på vinterhalvåret.

En annan är att fotbollsspelare släpper allt vad heter stil och klass i den här perioden. Det är som att man även här försöker sig fram och luftar hela garderoben med allt från färgglada halsvärmare till byxor i olika mönster. Jag blir förbannad. Missförstå mig rätt, jag vet absolut inget om mode och jag kan inte bry mig mindre heller. Jag minns knappt senast jag köpte ett plagg och skiter i vad andra har på sig. Med mindre det är lila kavajer eller buffaloskor. Jag kan inte bry mig mindre.

Förutom på fotbollsplanen.

    Där blir jag petig. Jag vet inte om det är för att jag har svårt för divalater i kollektiva sammanhang, eller vad det kan bero på. För mig är det bara viktigt att kunna skillnaden på en fotbollsplan och en catwalk. Tyvärr är det inte alla som är medvetna om just den skillnaden, så här kommer en komplett stilguide för fotbollsspelaren.

    Matchkläderna

    Om vi börjar med färgerna – som de flesta av oss har en åsikt om – så kan jag köpa det mesta. Men inte allt. Brunt funkar inte alls, men det är vi nog alla överens om. Jag har också problem med skrikiga färger såsom neongul, rosa (Palermo, aaaaaah) och orange. Det för tankarna mer åt vägarbetare och jag blir sugen på att springa fram och sätta reflexer på tröjorna när jag ser dem. Guld går inte heller hem hos dansken här, i alla fall inte som huvudfärg. FC Österlen körde i sin tid med en svart tröja med inslag av guld, och det funkade faktiskt överraskande bra. Generellt sett sköter de sydöstskånska klubbarna sig väldigt bra – vi borde kanske dra ett inlägg i framtiden med betyg på matchkläderna – men färgkoden i Liga 06 är lite av ett sorgebarn.

    En del lag – däribland mitt eget – använder randiga tröjor och det blir oftast väldigt snyggt, men även här finns det skräckexempel. Jag tänker främst på Öja FF:s bortaställ(?) som går i svartgult. Det borde vara en fröjd för ett AIK-öga som mitt, men i stället ser de ut som jättehumlor och därtill ett klubbmärke som inte alls passar in bland de färgerna. Kontroversiellt!

    Jag har heller inte helt lätt för matchställ som innehåller färgkombinationen rött och blått. Då menar jag inte randigt a la Bayern, Barca, Crystal Palace, för det är oftast väldigt snyggt. Men röda tröjor och blå byxor, eller tvärtom. Det går helt bort. Janstorp och Lunnarp har snygga tröjor – jag gillar speciellt Janstorps tröja med vita inslag – men varför bövelen förstöra det med blå byxor? Visst, Helsingborg kör väl också den grejen men det är knappast någon ursäkt.

    Grönt är inte alltid skönt. Som enkelfärg funkar det, men ska det vara randigt funkar det enbart med vitt och svart. Svenstorps tröja, där snackar vi hög klass. I kombination med övriga färger blir det katastrof.

    Namn på kläder och vilka siffror man ska ha förtjänar ett helt eget inlägg, så den diskussionen tar vi senare, men jag kan i alla fall säga att jag grinar illa när jag ser en matchtröja med alldeles för stora reklamblaffor eller alldeles för många sponsorer generellt. Sånt hittepu kan de hålla på med i hockey, handboll och övriga sporter som inte är lika viktiga som fotboll.

    Övriga kläder och accessoarer (eller hur det där ordet nu stavas)

    Underställ
    Bör endast användas vid träningar och försäsong, och helst inte ens då. Är det på gränsen till minusgrader kan jag ha överseende, men det är som sagt ett gränsfall. För ett par år sedan hade vi en kille i laget, som var ex-landslagsspelare i Rumäniens rugbylandslag och hård som sten. När alla andra stod och huttrade i snöstormen på Sandskogens konstgräsplan trots att vi var iklädda fler lager än en sån där rysk docka, så körde Eugen armhävningar i t-shirt och shorts. King.

    Vantar
    Nej. Nej. Möööjligen vid minusgrader, och då i en färg som matchar övrig outfit, men annars nä.

    Pannband
    Då rekommenderar jag en innebandykarriär, alternativt en resa bakåt i tiden.

    Mössa
    Här tänker jag att det egentligen inte behövs, för om man springer mycket håller man värmen. Det gäller också för vantar, förresten. Dessutom blir det omöjligt att nicka ordentligt. Jag tänker osökt på den gamle mittfältsterriern tillika min gode vän (kanske ex-vän efter det här inlägget?) Frank, som hade exakt samma precision i sina nickar oavsett om han hade mössa på sig eller ej. Han nickade på allt. Motståndare, stolpar, sig själv och ibland även fotbollen. Vad som dock förvånade mig mest var att det fanns en mössa i hans huvudstorlek…

    (EDIT: Det finns faktiskt en fotbollsspelare som lyckats med bedriften att osa stil och klass iklädd mössa på en fotbollsplan. Anton Nilsson, KIF-legend, har i många år sprungit runt med en vit-och-svart-rutig toppluva med texten Köpingebro IF på kanten. Ett fantastiskt vackert undantag från regeln.)

    Skor
    Här borde jag egentligen vara tyst, eftersom jag just nu (ja inte just nu, men ni fattar) springer runt i ett par gula skor, sannolikt kvarglömda på IP och sedan ärvda av undertecknade snåljåp. Innan dess hade jag ett par skrikgröna skor som jag köpte billigt av en kompis. Jag fattar ju att de inte är snygga, men ibland måste man också vara ekonomisk. Jag lovar emellertid heligt – och dyrt – att mitt nästa par ska vara mer åt det klassiska hållet. Helst ett par Copa Mundial, en av de snyggaste dojjor som tillverkats. Färgen på skorna bör matcha kläderna för maximalt betyg, men svart funkar till allt.
    Viktigt också att tänka på snörningen – det ser dumt ut när den sitter lite snett på sidan. Och så inget elastiskt trams eller nån hitech kardborrlösning, glöm det. Det ska vara en schysst, traditionell knut under en härlig plös.

    Benskydd
    Här tänker jag att det inte spelar någon roll eftersom de ändå inte syns. Men visst, är de för stora ser det konstigt ut. På Köpingebro IP har vi två oöppnade par Pumabenskydd, som hade passat bättre till en hockeymålvakt och som omöjligt passar ett par fotbollsben. Jo, förresten, min gamle lagkamrat Roger H har gigantiska vadmuskler. Det måste vara hans kvarglömda. Min coach Ola Morén hade sagt att jag har noll koll på det här med benskydd och jag är benägen att ge honom rätt. Anledningen? Mina benskydd har insydda ankelskydd också. Supertöntigt, jag vet, men mina fotleder är på gränsen till porösa, jag kan stuka fötterna när jag ligger och sover. Borta mot Lövestad hade slarvern Morén glömt sina egna benskydd, så han lånade mina när han skulle hoppa in (man är förresten långt nere i näringskedjan när man lånar ut sina grejer till en annan avbytare och att Ola Morén går före till ett inhopp borde få en att seriöst överväga sin framtida karriär, men men…) och det första han gjorde var att plocka fram sjukvårdsväskan, leta fram saxen och helt sonika klippa av ankelskyddet. Förståeligt, så här i efterhand, och till hans heder och försvar så fick jag ett par nya efteråt.

    Sportbehå
    Har jag av förklarliga skäl ingen insikt i eller åsikt om – även om en del av mina ”vänner” ibland säger att jag behöver en.

    Kinesiotejp
    Superpopulärt, eftersom man sett det på tv och alla idrottare använder det. Men alla idrottare använde också näsplåster ett tag, och jag har sett friidrottare som använde de där löparskorna som var formade efter tårna, för att det skulle ”kännas mer naturligt” att springa. Det såg man i ungefär ett mästerskap. Det sägs att tejpen ska främja cirkulation och så vidare men då rekommenderar jag en kram i stället. Lägg där till att det ser förbannat dumt ut när tejpen går upp i nacken, och ofta i en färg som inte alls passar tröjan. Om vi snabbspolar tio år fram i tiden kommer folk att undra vad fan de sysslade med när de stod och tejpade en kroppsdel som inte blödde alls, och man kommer att tycka att det såg lika komiskt ut som att sätta en plastbit över näsborrarna. Mark my words.

    ***

    För fler modetips, kontakta mig på soren_kidd(a)hotmail.com. För eventuella benskyddsfrågor, kontakta Ola. För ursnygg toppluveshopping, fråga Anton.

    Sören