Blogg

Hatten av för Hammenhög

Så då hände det då till slut, för första gången i YA-cupens historia har en förening presterat att vinna både herr- och damcupen samma år. (Skitsnack, säger Sjöbofolket kanske, men när det blev dubbel Sjöbotriumf i 2003 så var det ju faktiskt andralaget Sjöbotjejerna som vann – och det räknas ju inte riktigt.)

Och jag kan inte säga annat än att det är värdigt. Hammenhög är en förening som alltid gör sitt yttersta i cupen och som dessutom har en familjär stämning över sig som man inte hittar i många klubbar runt omkring. Kollar man dessutom i det herrlaget som vann i kväll så skulle jag tippa att de flesta har HIF som moderklubb och har gjort merparten av sin karriär i föreningen, vilket säger det mesta om hur sammanhållningen är.

Kvällens motståndare Liga 06 gjorde sitt för att göra inramningen sublim. En orange mur ockuperade halva läktaren och man hade dessutom kuppat med orangea flaggor runt omkring planen. Ligatränaren Johan Jonasson sa i snacket med YA inför matchen att det snackas i Löderup om matchen och det kändes faktiskt som om att halva byn var på plats.Samtidigt mötte Hammenhögs fans upp i omän inte lika färggranna toner, så i alla fall i lika talrika skaror, och tillsammans stod man för en väldigt fin kuliss. 671 åskådare är inget jämfört med fornstora dagar, men det är starkt i en tid där många snackat ner cupen och i vissa fall även diskuterat dens framtid (vi återkommer till det lite längre fram).

Så till det som utspelade sig på plan och man kan konstatera att matchbilden blev ungefär som väntat. Ett Liga 06 som vill ha mycket boll och föra spelet mot ett Hammenhög som är disciplinerat i defensiven och som är bra på att hålla i bollen när man väl har den. Ska man vara lite petig med första halvlek så kan jag tycka att det är konstigt att Liga insisterade på inlägg från kanterna när man var underlägset i luften. Har jag förresten sagt att jag tycker att Johan Blohmé är en av de absolut bästa backarna vi har i sydöst? Det har jag i alla fall nu. I kväll var han majestätisk och matchens lirare i min bok med vältajmade nickar och klockrena brytningar.

Så 0-0 i paus alltså, men det kom att ändra sig i andra halvlek där man först tänkte att Liga skulle ta över totalt – så såg det i alla fall ut inledningsvis. När matchen stod och vägde kom Hammenhögsmålet och inte oväntat var det på ett hörninlägg. Då tänkte man att nu kommer det orangea kavalleriet, men Hammenhögs tyngd framåt med Mattias ”Olle” Olsson och Bartosz Kocinski skulle bli avgörande. Den förstnämnde är förvånansvärt snabb och teknisk för att vara en så stor pjäs, och den andre är kanske inte lika snabb för att säga det milt, men en glimrande tekniker med en fin blick för spelet. Tillsammans kombinerade de sig fram till 2-0 och nog så det avgjort ut med tio minuter kvar.

Jag trodde verkligen inte att Hammenhög skulle stå där med pokalen till slut när Liga satte först 1-2 och sedan 2-2 i matchens döende sekunder. Även om det är helt jämnt inför en straffläggning så vill man aldrig vara det laget som tappat på slutet, det ger onekligen ingen psykologisk fördel direkt. Men starkt, så starkt, att resa sig igen.

Bäst på plan? Rafal Korowajczyk i Hammenhögsmålet och kollegan Henrik Hallström var superba och stora anledningar till att det var mållöst så länge. Hallström är en underskattad keeper som helt klart är i topp 5 i sydöst, jag tror aldrig jag har sett honom göra en dålig match. De får en handfull lurblåsare vars, men så var det ju det där med Johan Blohmé, styrmannen på en stabil HIF-skuta och finalens lirare enligt mig.

Sammanfattningsvis: En ganska underhållande tillställning, va?

***

Hammenhögdamernas seger förra veckan måste vi också orda lite om, även om jag skrev det mesta om matchen i tidningen. Starkt att palla favorittrycket när man måste det som mest, och när man dessutom vet att Janstorp kommer att ställa till det i åtminstone en halvlek. JAIF stod dessutom upp riktigt bra men när man fick sin bäste spelare utvisad (Katja Nilsson var bländande men tajmingen i tacklingarna tål att jobbas på – det var snudd på rött kort på den sista varningen) så ramlade försvaret och orken ihop.

Angelica Fridh fick godis av familjen efter segern och det var fint. Det har jag aldrig fått av min mor eller mormor men då har jag å andra sidan sällat vunnit något i mitt fotbollsspelande. Fint också av Fridh att bjuda undertecknad på sagda godis men jag tackade nej. B-lagssäsongen börjar snart och jag vill vara på topp när jag snurrar upp Ola Morén i Smedstorp på måndag…

***

Damcupen, ja, detta sorgebarn. 9 deltagande lag i år efter att Österlen lade ner och då kunde Janstorp ta sig till final efter att ha spelat en(!) match. Det klena intresset kan ju delvis förklaras med att det helt enkelt inte finns lika många lag i spel längre, men samtidigt så hittade vi ju varken Onslunda/Tomelilla, Sankt Olof/Kivik, Svenstorp eller Gärsnäs i lottningen. Trupperna är små på många håll och det är jobbigt för många att få ihop det bara i seriespel, och när det är som det är med intresset så undrar jag om det är lönt att köra vidare med damcupen? Eller finns det kanske något annat format man kan diskutera?

Sören
soren_kidd[a]hotmail.com