Blogg

Utsparkar, klena juniorer och korvar förstås

Laddar inför viktig bortamatch mot Baskemölla i dag – jag har lyckats nästla mig in på lagkortet – men det är en travesti för ett annat tillfälle. Först ska vi orda lite om gårdagens fredagsmys på Sjöbo IP där Lunnarp tog samtliga poäng med sig hem efter att i princip ha avgjort i första halvlek.

Lite oväntat, va? Jag hade själv tippat 3-1 (inte till Lunnarp då) och många av dem jag pratat med inför matchen var i samma tipsläger. Sjöbo har ju gått bra i serien medan Lunnarp släppte in nio mot Näsby senast. Jag hade svårt att se hur försvaret skulle hålla tätt mot Döhle, Rosén, Nielsen med flera men tji fick jag.

Första målet kan egentligen helt tillskrivas unge Elias Thinggaard. Ständigt aktiv på sin kant och extremt rapp i steget rättvänd. Klokt val dessutom att inte gå på skott från snäv vinkel ute på kanten men lägga in den stenhårt, då kan det ofta studsa rätt eller ta på en motståndare och precis så blev det.

Det andra och tredje målet var nästan pinsamt att se på. Eller ja, hade det varit på planen bredvid där knattelagen spelade hade jag köpt det. Utsparkar från Agelos Demdal (fantastiska utsparkar förvisso) som studsar hela vägen igenom hela Sjöbo. Det får inte hända. Första utsparken blev till ett friläge för Kojo Annor och det andra var visserligen bra nickat av Marcus Sjölin (sublim för dagen) men det var noll kommunikation mellan målvakt och försvar och ytterbacken kunde stå helt ren när motståndet var på picknick.
Det kunde till och med blivit 0-4 med halvlekens sista chans men Sjöbos ynka chans att komma tillbaks hölls vid liv av ribban.

Tränarna Helmesjö och Rosén satt kvar länge ute vid plan i halvtid och slipade på taktiken. Något behövde ju göras. Det blev en ändring i försvaret och det blev tryggare i andra halvlek, men Lunnarp behövde inte pressa upp på samma sätt och det kändes som att man bevakade sin ledning – förstås. Target-Döhle fick tag på fler bollar efter paus men det var sisådär med att fylla på med folk. Vid 1-3 hade man lite momentum och jag hade CL-semifinalerna färskt i minne men Lunnarp darrade aldrig, och de gånger Sjöbo etablerade någon form av anfallspress så avvärjde försvaret. Insatsen från Joel Pettersson, Jacob Larsson, Fredrik Ahl och Marcus Sjölin i backlinjen tillsammans med Agge i mål var bland det bästa jag sett på länge – och man undrade ju lite hur samma lag kunde släppa in nio mot Näsby…

Ahl spelade för övrigt matchen med en sträckning i ljumsken. Inte lika tufft som att spela en b-lagsmatch med bruten hand, men imponerande ändå av gubben.

Division 4 östra har blivit en serie där alla slår alla – utom IFK Simrishamn då – och Helmesjö sa efteråt att han trodde att hans lag var för bra för att hamna i den fällan. Kanske var det rentav en fördel för Lunnarp att åka på 3-9 mot Näsby och sedan få revanschera sig mot Svenstorp i cupen, för det var inte svårt att se att gästerna var hungrigare och mer taggade och att Sjöbo inte riktigt visste hur man skulle vända på skutan i den psykologiska motvinden.

***

Några ord om korven också. Vi måste alltid prata om korven. Jag var lite orolig på förhand när jag hörde att det inte var Åkerblom vid grillen. KP och de andra axlade dock manteln med vigör och kärlek och det går inte att göra annat än att dela ut toppbetyg, YYYYY, till den grillade korven. Kaffet därtill var också härligt värmande, och i dessa plasthetsartider ska man ha en eloge för att man använder pappersmuggar.

Jag var på plats i god tid och hann även se lite knattefotboll, det värmer alltid ett fotbollshjärta att se framtiden lira boll med glädje i ögonen. Synd bara att det var på konstgräs, men man kan inte få allt här i världen. Extra fint att ungdom hade sin egen serveringsvagn – det är pur lycka med två serveringsstationer på en idrottsplats – och givetvis skulle jag testa korven även där. Grillmästaren gjorde sitt yttersta men det var dålig sprutt i  pyttegrillen, så jag hoppas att man på nästa möte bestämmer sig för att investera i något bättre till alla hungriga supportrar. Gärna en större, rullande variant.

***

Mina gamla KIF-juniorer har en stor plats i det danska hjärtat och jag var extra nyfiken på hur de skulle sköta sig nu när det är större skor och bättre motstånd i fyran. Nässi spelade ungefär en halvlek och var lika ettrig och jobbig som han alltid är, och såg nöjd ut när han brummade hem i sin miniatyrbil. De andra fick antingen ingen speltid eller saknades i laguppställningen. Klena immunförsvar och porslinskroppar, var några av anledningarna. Eller Tinderdejter, kanske?
Jag får åka ut och skrika på dem på någon juniormatch snart.

Sören
soren_kidd(a)hotmail.com