Blogg

YA-cupen, Teddybjörnen och så korv förstås

Brorsan har fått sparken så jag är tillbaks igen. Inte för att han gjorde ett dåligt jobb igår, det skötte han briljant. Anledningen är väl snarare att han höstat fler lovord med ett inlägg än vad jag gjort på ett år vilket fått mig att frukta för mitt jobb. Och mitt arv. Så tyvärr, Jeppe. Du får vila tills nästa gång frugan släpper iväg dig igen. Men både du och jag vet att det kommer att dröja ett tag…

***

Jeppe må ha fjäskat in sig hos fler läsare men det som skiljer oss åt – förutom att jag är den grannare av bröderna – är att jag var på YA-cupmatchen mellan Spjutstorp och Tomelilla i kväll. Om det var till min fördel låter vi vara osagt, men som spoiler alert kan jag redan nu avslöja att det som värmde bäst genom merparten av drabbningen var mina långjalingar…

    Där var perioder i matchen där det smällde till men annars var det en klen ursäkt för ett derby. Kanske blir det så när spelarna känner varann i lagen och många har bakgrund och uppväxt i samma klubb – TIF den gemensamma nämnaren här – men generellt saknar jag de riktiga derbytakterna i sydöst nu för tiden. I fjor levererade Rydsgård och Janstorp med råge, men det var typ det.

    Hur som haver. TIF vilade ett par spelare – bland annat Paradise Hotel-hunken (jag ska anmäla honom till nästa säsong) Linus Göransson och vad jag räknade till två eller möjligtvis fler av tvillingarna Nilsson vilket gav plats åt dem som inte spelat så mycket. Matchen som sådan var hyfsat jämn där TIF hade mer bollinnehav, men de klara chanserna var lätträknade.  Det var egentligen först sista tio som Tomelilla skapade något markant framåt och som det blev farligt när man satte upp ofattbart gänglige mittbacken Sebbe Andersson på topp, men Spjutstorps försvar gjorde mycket rätt den här kvällen och Mange Holmander var en säker sista skans när skotten avlossades på honom, även om utsparkarna hade en smula mer att önska.

    TIF vann till slut – referatet hittar ni i tidning och på webb – men en sak vi måste orda om är handikappstraffarna. Ni vet, en straff per division man är bakom laget man möter. Alltså två för Spjutstorp. Båda missades och det kan ske, jag har inga egentliga åsikter om det, men tidpunkten alltså. TIDPUNKTEN! Det är nästan värt ett inlägg i sig. I går tog YIF en straff vid en fullständigt obegriplig tidpunkt och läget för de två SIF-straffarna i kväll…det var snudd på katastrof.

    Den första av två tar man i den 36:e minuten. Visserligen i en period där TIF haft mycket boll och några farliga inlägg men absolut ingen skrämselhicka. Den andra i minut 82 där Spjutstorp dessutom haft en bra period precis innan med några farliga lägen. Men fortfarande 0-0.
    I min bok är det ganska givet. Använd straffarna när de behövs. Gör det andra laget 1-0 och ni har en straff så lägg den. Har ni två eller fler och missar första så lägg en till. Men lägg den aldrig vid oavgjort såvida vi inte är inne i slutminuterna. Det lägger bara extra press på ens eget lag om man bommar en straff tidigt och det moraliska överläget försvinner.

    När vi ändå gnäller om straffar. Joel Mårtensson brände en handikappstraff i ordinarie tid – bör man då lägga en i avgörande straffläggning då? Visst, sätter man den så är man tillbaks på noll och har självförtroendet intakt inför vad som komma skall. Sen kan den första missen alltid ligga och gnaga inför nästa straff. Jag hade nog satt en annan som straffläggare på slutet, men det är också lätt att vara efterklok. Vilket jag ofta är här.

    ***

    Om ett år kommer ett fåtal av oss som var på plats att komma ihåg matchen – låt oss vara ärliga och erkänna att det inte var någon större underhållning – men Spjutstorp ska ändå ha all heder för sin insats. Jag förstår varför de är ett topplag i femman. TIF ska också hyllas för att man ändå knyter åt säcken trots att spelet inte imponerar, det är lite det jag saknat från deras sida ganska många år i cupen.

    ***

    Korven! Vi måste prata om korven! Går man på gamla meriter så ligger Bäckavallens kjolle klassiskt högt så förväntningarna är alltid högt ställda när man glider dit. Som van korvkännare vet man att man aldrig ska ta de första (de är ofta halvråa eftersom hungriga fans stressar i början) så jag gled rutinerat dit tio minuter in i andra halvlek och bad om en tjuck me brö. Det fick jag föredömligt snabbt, och det är både bra och dåligt. Jag ser inget fel i en korv som legat ett tag på grillen men SIF gled i kapitalfällan och stängde locket på grillen, vilket är ett stort no-no. Dels för att värmen snappt sipprar ut varje gång man öppnar grillen och korven blir fesljummen när den väl serveras, och dels för att lukterna blandas med hamburgardoften. Var för sig gudomliga, men aldrig tillsammans. Hamburgare är inte fotbollsmat, det hör hemma på amerikansk fotboll, handboll och andra hittepusporter  – men inte fotboll. Det ska vara korv me brö.

    Sen håller jag med brorsan att för toppbetyg krävs det ett i alla fall rumstempererat, helst uppvärmt bröd. Vi talar sekunder på grillen, lite snyggt räfflad stekyta. Det är min åsikt. En kylig kväll i maj vill du inte ha ett bröd som är marginellt varmare än dina egna kylslagna pölsefingrar. 30 spänn är dessutom lite för mycket – 25 bör vara lagstadgat standardpris. Korvens grillning och tillbehör kan man dock inte klaga på så man slipper ändå undan med godkänt och två lurblåsare i betyg, men man kan mycket bättre på Bäckavallen. Det vet jag av erfarenhet.

    Om någon undrar kan vi snabbt krita ner skalan här. Den är gjord på studs och kriterierna kan finputsas men ungefär så här:

    X – ingen korv
    Y – kokt korv eller dåligt grillad
    YY – okej, men det kan helt klart bli bättre.
    YYY – Helt klart ätbar. Vi tar en till och hoppas på mer.
    YYYY – Fin. Vi kan tänka oss två till.
    YYYYY – Fantamig god, här äter vi oss mätta och skickar räkningen till YA.
    YYYYYY – Världsklass. Fram med hjärtstartaren, vi lämnar inte grillen förrän den sista stekta är i bugen.

    Ungefär så.

    ***

    Vi måste givetvis avsluta med en koll på de gamla KIF-juniorerna. Fyra stycken återfinns i TIF i år. Lejonet Linus, Teddy, Sterminator (jag försöker få det smeknamnet att fastna hos den breda publiken) och Felix.
    De två sistnämnda var med i truppen (Linus var nog på Paradise-audition) och Felix startade medan Stermy av någon outsäglig anledning var på bänken. Av de 376 betalande åskådarna var många av kvinnligt kön och en del av dessa (minst två) kom fram och beklagade sig högljutt för mig att det var falsk marknadsföring och att det var för dåligt av TIF att inte meddela på förhand att ett kramgott ögongodis som Teddy inte var med i leken. Jag förstår dem och håller med. Skärpning TIF!

    Felix lirade i alla fall, så lite ögongodis fick de kvinnliga fansen trots allt. Det var en del tveksamma passningar i början, som om han var på en tinderdejt och kände sig fram lite ovant och blygt, men när han väl blev varm i kläderna serverade han ett par utmärkta crosspassningar, var stöddig i dueller och var en trygg passningspunkt på mitten och hade även fina räder framåt i andra så godkänt med den äran. Jag förvånades också över hur mycket han växt till sig på ett år – i fjor i KIF var han förvisso också rapp, men inte mycket för världen rent fysiskt. Nu misstänker jag att nån spetsat hans minimjölk med växthormoner. Vi snackar biff-status, vänner!

    Stod och ringde på damderbyt Gärsnäs-TIF på slutet så jag såg inte om Sterminator kom in. Jag tror inte det, men jag hade gillat det bytet. Han har en jävla energi och ett klipp i steget som hade behövts på slutet. Men det kommer förhoppningsvis fler chanser, det förtjänar han. Och det säger jag inte (bara) för att jag försöker fjäska in mig på hans studentfest…

    Sören
    soren_kidd(a)hotmail.com