Blogg

34-åring

Precis som det ska vara i en final. Dramatik!

Det var stor skillnad mot förra årets final då Barcelona ”lekte” hem finalen mot Manchester United och årets final.
Det var kampen mellan hemmafavoriten och ett nederlagstippat lag som möttes.
Därav det som de flesta förutsåg, ett lag som spelade defensivt och ett offensivt.

Jag tippade 1-1 efter full tid och förlängning. Varför satte jag inte pengar på det?
Däremot hade jag fel på utgången. Allt på grund av en 34-åring!

    0-0 till 82e minuten. Då klämde Müller in 1-0 målet för Bayern.
    Vem trodde på en vändning då?

    Jag spelade in finalen och har tittat på situationen flera ggr och kan inte  hitta något annat än att en viss 34-åring gör det förbannats bra på en hörna. 1-1 är ett faktum i 88e minuten.

    Två nickmål i CL-finalen. Är det något som vi ska ta efter?
    Naturligtvis inte! Det  är i sådana här matcher tillfälligheter och inget annat.

    En 34-åring är i allra högsta grad inblandad i en situation i början av första förlängningskvarten.
    Lite sen in i ett försök att nå bollen mot Ribbery kunde bli ödestiget.
    Men straffen från Robben slogs inte bättre än att Cech i Chelsea målet kunde rädda.
    Men det var straffar som finalen skulle avgöras på. Och en viss 34-åring skulle få visa sin betydelse.

    Det var inte länge sedan pressen skrev om den engelska kraschen i europeisk fotboll.
    Det var katastrof både här o där.
    Engelska klubbar blev utslagna till höger och vänster. Spanien hade tagit över!
    Men nu stod vi där. Tyskland mot England. Klassiskt! Klassiskt ända sedan 1966. Var bollen inne eller inte? (Inte ens idag 46 år senare har fotbollen tagit steget närmare sanningen:))
    Straffar:

    Hur många av oss har inte vandrat den långa vägen från mittlinjen till straffpunkten?
    Jag har!!!
    Jag har ett av mina värsta minnen från denna vandring!!! Och då har jag ändå inte varit i närheten av denna vandring som spelarna var i München ikväll.
    Pressen! Förväntningarna! Löjligt! Går nog inte att beskriva,
    En efter en vandrar dom fram.
    Hoppet om att bli hjälte. Rädslan om att bli ”förrädare”.

    Det finns två som förmodligen känner annorlunda. Målvakterna.
    Den som lyckas blir hjälte för ALLTID!
    Målvakterna har ett litet övertag. Dom behöver inte fundera på att lyckas eller misslyckas.
    Skulle dom inte ens vara i närheten av en straff, så har dom inte ”misslyckats”. Misslyckats har den som ”missat” en straff.

    Jag nämner inte de som inte gjorde mål på sina straffar.
    Jag nöjer mig med den som satte den sista och avgörande straffen.
    Han hade inget att förlora. Drog han in bollen i maskorna, då drog han in pokalen till sitt lag.
    Han, jämfört med de som gått tidigare, hade nog en rätt nöjsam färd mot straffpunkten. Han visste, han visste om han satte bollen i maskorna, då säkra han vinsten. Han visste, om han skulle misslyckas, då fanns fortfarande chansen. Han hade inget att förlora.
    Kanske var det därför det såg så enkelt ut, eller kanske såg det så enkelt ut för att han just var 34 år gammal.
    Han hade erfarenheten. Han är den naturliga målskytten. Han vet hur det är att vara den, just DEN, som avgör dessa typer av matcher.
    Det såg löjligt enkelt ut när 34–åringen satte den sista sparken av den långa vandringen av säsongens Champions League.
    Didier Drogba!!!
    Det är samtidigt löjligt rätt att han får avgöra en sådan här final.
    Jag har haft svårt för Drogba. Men man kan aldrig komma ifrån hur fantastisk stor fotbollsspelare detta är.
    Det känns så fullständigt rätt att han får avgöra denna tillställning.

    Jag kan bara än en gång konstatera,mot vad många andra tycker o tänker. Engelsk fotboll är bara bäst!!!
    Nu är det bevisat. IGEN!!!!